Jag vill börja med att säga tta det är snö ute, vilket jag tror att alla vet. Men jag tror jag glömde nämna det i förra inlägget. Jag är jätte sur för att det är snö, igår var det ju jätte fint väder och sol, som att det var vår. Jag trodde det skulle börja bli vår nu, men icke sa nike så kul ska vi inte få ha. Jag vaknade imorse och såg attd et var hur mycket snö som helst uteoch ville bara skrika. Jag klarar inte av den här snön lägre, det mörka och tråkiga. Jag vill att det ska bli vår och sommar så att man slipper det mörka och läskiga och i stället får det ljusa och trygga. Men man kan ju inte alltid få som man vill. Sen vill jag också säga att jag har tänkt på en sak, hur fort saker försvinner. Inte saker kanske men människor och känslor, i ena sekunden är de där och i andra ser man de inte längre. Det kan handla om år, dagar eller sekunder. Det spelar ingen roll hur hårt du håller om de, det kan ändå försvinna och ibland är det man håller hårdast det som försvinner fortast. Jag vet hur det käns att förlora nåt och någon, man tar saker förgivet och tar sig inte tid att kolla på sitt liv. En dag står man där, ensam. Då förstår man att man måste ta vara på livet, stanna upp ibland och tänka igenom saker. Berätta för de man älskar att man älskar dem, man behöver inte säga det rtt ut. Det räcker med en liten gest som visar vad personen betyder för dig. Jag vet att jag inte gör det tillräckligt ofta och jag fattar inte att personerna i min närhet fortfarande står ut med mig. Men jag har alla i min närhet att tacka för mitt liv, utan vänner och familj, har man inte så mycket. Så till alla underbara männsikor som känner mig och läser det här vill jag bara säga att ni betyder så himla mycket.
Haha, hade engentligen bara tänkt blogga om snön, men det blev såhära istället. Nu ska jag fortsätta kolla på Totaly Calum Best!
Hare bra // Julia

Kan inte beskirva med ord!